När man säger att man tränar dans så får man ofta frågor som "tränar du något mer" och "asså dans är ju inte direkt en sport" Jag förstår att folk säger så, för dom som inte dansar kan såklart inte veta. Och nu pratar jag inte om att gå och dansa 1 dag i veckan. Nu pratar jag om tävlingsdans. 
För att kunna tävlingsdansa måste du både ha bra kondition och styrka i kroppen. Och nej, det är inte bara att viffta lite med armar och ben. 
När dom flesta tänker på en dansträning så tänker dom antagligen på en dansklass där man när sig en koreografi. Det är rätt ibland men verkligen inte alltid. Vissa lektioner tränar man bara teknik, snurrar, hopp, stretch osv. Andra lektioner tränar man styrka och kondition. 
I många sporter räcker det att vara bra på sin sport, ha bra kondition och vara stark. Det räcker inte riktigt när du tävlingsdansar. Du måste vara väldigt stark som person och du måste snabbt lära dig att inte bli knäckt av all kritik du får. Det är bara att lära sig att oftast får man höra vad man inte är så bra på, mer sällan får du höra vad du är bra på. Och trots all kritik du får måste du tro på dig själv för annars går det inte. Något som är mitt största problem. Du som dansar gör det antagligen för att du älskar det. Så låt inte dansen knäcka dig. Lär dig att hantera kritik. 
Tycker du själv inte att du är duktig märks det på tävlingar. Det är svårt att tro på sig själv när man hela tiden får kritik, när det inte går bra på tävlingar och det går bra för andra. Men bara för att det inte går bra på en tävling är du inte dålig, visst ibland kanske orsaken helt enkelt var att du var snäppet sämre än dom andra, men väldigt ofta är det tur och otur. Var domarna står och vilken del av din dans domarna såg. på 1,5 minut ska 3 domare välja ut vem som är bäst på att dansa. Ni förstår ju själva. Det blir inte helt rättvist. 
Att du hela tiden känner en press för hur du ser ut gör det inte lättare. I de flesta sporter spelar det absolut ingen roll hur du ser ut. I dans är det en stor del. Alla gör allt för att synas lite extra, du kan ha längst lösögonfransar, längst löshår, mest glitter, mest smink eller varför inte den mest utmanande dräkten? Du känner hela tiden ett krav på hur du ska se ut. För kanske, kanske har du en större chans att vinna. 
Varför dansar jag då? När jag bara klagar på hur hård press det är. Jo, det är hård press och det finns studer då jag bara vill slänga dansskorna. Men att stå på dansgolvet är ändå världens bästa känsla. 
 
 

Många, verkligen många tjejer i vår ålder vill ha en stor blogg. Störst blogg bland sina vänner. När jag började blogga hade jag som alla andra typ 10 läsare om dagen, sen växte bloggen ganska snabbt. Helt plötsligt hade jag 100 läsare om dagen. Sen växte den mer. Jag hade 300 läsare om dagen, 400 läsare om dagen, 500 läsare om dagen. Jag kom med på blogg.se's topplista. Rena drömmen. Jag hade 800 läsare om dagen.

Men för att komma dit la jag ner mycke tid, verkligen mycke tid. Man var tvungen att svara på alla kommentarer, kommentera andra bloggar hela tiden, göra minst 6 inlägg om dagen osv. Det var roligt, ett tag.. Sen tröttnade man. Jag slutade svara på kommentarer, jag bloggade så många inlägg om dagen som jag ville. Jag hängde inte kvar på topplistan. Men jag hade fått ungefär 100 fler läsare än jag hade innan jag kom på topplistan som hängde på trots att jag inte var på topplistan längre. Resten läste inte min blogg längre. Visst jag var besviken ett tag, jag hade inte 800 läsare om dagen längre. MEN de som läser min blogg nu läser min blogg för att dom gillar den. De läser den inte för att den är på topplistan. Och det är jag väldigt nöjd med.

Det är ändå helt sjukt hur många helt random personer som läser min blogg. Jag får kommentarer och meddelande på facebook från folk som jag inte känner som berättar att de bor i typ "skåne" och att de gillar min blogg. Visst kanske hittade de min blogg på grund av att jag kom på topplistan, men de stannde kvar. Fortsatte läsa min blogg trots att jag för dom är en helt "okänd" person som bor i Göteborg. Det är nice.

Min blogglust har varit lite nere på sista tiden, det har varit på grund av att jag "jobbade" för mycket med bloggen ett tag. Men nu har jag insett att det är så sjukt många som läser min blogg som gillar den för att det är den bloggen den är. Och jag gillar er. Jag vill inte säga "åh jag älskar er mina fina söta bloggläsare", många säger så. Jag tycker det är överdrivet MEN jag är sjukt glad att ni läser min blogg, att ni lägger ner tid på att gå in och läsa, kommentera osv. Ni är väldigt bra! Detta är min lilla "blogghistoria"

Är precis gjort, gick helt okej men vår spanska lärare gillar svåra prov... Men sjuuukt härligt att det är gjort, inga mer proooooov! Pussii


Sorry för deppoinlägget där nere, gillar själv inte när man gnäller i bloggar men vara helt enkelt nere och vill skriva lite.. Men har ni märk en sak? Mitt "bloggsug" har kommit tillbaks! Något hände ju för ett tag sedan, jag kom på blogg.se's topplista, hade över 800 unika läsare om dagen, bloggade hela tiden osv.. Men sen blev det väl för mycket och jag slutade nästan helt.. Trots att bloggen just nu ligger på en låg nivå så har jag ganska många trogna läsare som hänger på ;) det är ju i alla fall betydligt fler än jag känner! Och jag blir himla glad för det! Puss


Haha något jag saknar lite grann när man var mindre och trodde på tomteb, påskharen osv.. Var ju såå mycket roligare med högtider då.. Fast det bästa på påsken har ju alltid varit godiset.. hehhehe

Vad tycker ni om människor som alltid blir glada för andras skull? Jag gissar på att du tycker att dom är snälla personer! Människor som aldrig blir glada för andras skull, vad tycker ni om dom? Antagligen "hur svårt kan det vara?" Du kanske inte bryr dig jätte mycket om din kompis vann en fotbolls cup men då tycker jag att man ska tänka "Om det var jag som hade vunnit cupen, hade jag blivit glad om någon grattade mig?" 
 
Ibland känns det som att vissa blir arga när det går bra för andra, blir avundsjuka.. Alla människor blir avundsjuka, vissa mer en andra men personligen tycker jag att det är så mycket härligare att slippa vara avundsjuk, både för sin egen skull och för andras. Att vara avundsjuk är ju inget som gör en glad precis! 
 
Sen finns det massor av människor som är himla bra på att vara glada för andras skull! Eller människor som i alla fall försöker! Så tänk på det, det är ju så lätt att slänga iväg ett litet "grattis" eller "vad duktig du var"

Får ganska ofta kommentarer som "ska vi göra ett bloglovin byte" Tycker det är lite konstigt eftersom så som jag förstått så använder man bloglovin för att man ska kunna följa de bloggar man gillar.. Inte bloggar man inte läser? Själv använder jag inte bloglovin, tror jag har ett konto men kan inte änns lösenordet ;) Så vill ni följa min blogg så får ni göra på de vanliga sättet! Puss

Vad är min blogg egeltligen för blogg? Det är ju ingen modeblogg, men jag gillar mode.. Det är ingen fotoblogg men jag gillar foto.. Det är ingen designblogg, men jag gillar att designa.. Hm vet faktiskt inte vad min blogg är för typ av blogg, lite allt möjligt tror jag.. Vet inte om det är bra eller dåligt?

Gaah en sak jag stör mig så himla mycket på är när folk på facebook skriver typ
*kommentera ett hjärta så gillar jag din kommentar om du ser bra ut*,
*Gilla den här statusen så gör jag en lista på de 10 snyggaste tjejerna/killarna*,
*gilla min profilbild på gillar jag din profilbild om du är snygg* osv!
Seriöst det är så sjukt omoget! Vem mår bra av det lixom? Tjejen eller killen som kom högst upp på dendär listan?

Ja det blev hon/han säkert men tjejen som kom på 10 plats då, eller som inte kom med på listan? Visst gillade man statusen så får man ju vara beredd på det men ändå.. Bara onödigt! Tycker folk ska sluta med sånt, känns bara sjukt töntigt! (fårlåt till er som läser min blogg som gör så..)

Åh ibland är det så himla jobbigt! Ibland(oftast) vill jag satsta 110% på dansen men ibland känner jag bara att det hade varit väldigt skönt att ha lite mer tid till annat. Inte så stressigt hela tiden! Bara chillidilla!
Men sen så har jag ju många av mina närmsta vänner på dansen som jag älskar till tusen och jag älskar att dansa, något av det bästa jag vet!

Även fast jag ibland känner att jag inte orkar dansen hela tiden så tror jag inte att jag skulle klara mig utan den, den är ju faktiskt en del av mig!? (oj nu blev jag värsta dramatisk här men jag ville bara skriva lite)
Jag älskar er!

Jag bloggar för att det är roligt, inte för att jag måste, inte för att jag känner press. Oftast inte i alla fall. Jag tror inte att en blogg som drivs av någon som hela tiden känner "nu måste jag blogga" är speciellt bra. Sen får man ju lite bloggtorka då och då, man får lite mogång med bloggandet.  Men det gör inte att jag slutar!

Ibland frågar folk mig varför just min blogg har fler läsare än deras blogg. Svaret är nog att jag är en "aktiv" bloggare.. Jag slutar inte blogga för att statistiken sjunker eller för att jag inte orkar. Min blogg har inte alltid haft så mycket läsare som jag har nu! Självklart inte!! Jag har klättrat upp sakta men säkert, jag försöker fixa nya roliga kategorier, göra nya roliga intressanta inlägg osv. Det är inte alltid lätt men jag försöker!!

Vill man ha fler läsare så får man kämpa lite för det, gör reklam för din blogg! Och snälla håll inte på och byt blogg hela tiden, sånt är bara jobbigt! Det är viktigt att du gillar att blogga för det märks tydligt i ett inlägg! Jag älskar att blogga, annars skulle jag inte gjort det!

Jag har kommit på att jag faktiskt är väldigt mörkrädd.. Eller asså jag är inte rädd för mörker så egentligen är jag ju inte mörkrädd men jag är typ superrädd när man går hem från bussen när det är mörkt ute.. Det behöver inte vara speciellt sent! Jag typ går och fantiserar om att det kanske står någon bakom busken eller det kanske sitter någon i den där bilden som bara väntar på att hoppa fram! Det är ju super töntigt egentligen.. Men jag tror inte att jag är ensam.. eller? Puss

Jag känner mig så sjukt dum när jag märker hur feg jag är. Feg för vad andra ska tycka!
Att man måste tänka efter, " kan jag verkligen göra såhär eller kommer någon tycka jag är konstig då " Jag tycker verkligen att det är tråkigt att det är såhär!

Det kan handla om allt möjligt, om vad man säger, skriver eller gör.
Men alltid samma  " vad ska dom tycka"
Ibland skärper jag mig och tänker " men skit samma om vad dom tycker " men oftast är jag feg.
Man märker direkt på en person om det är en "tänk om" person eller en "skit samma" person. Jag önskar verkligen att fler ( inklusive mig ) skulle sluta tänka så mycket.. Bara köra..

Åh när man var mindre var det ju alltid värsta debatten hemma om vilket av alla program man skulle se på fredagar och lördagar. Det fanns ju såå mycket bra ;) Eller fanns det verkligen det eller är det vi/jag som blivit kräsnare? Det är ju faktiskt ungefär samma programm, typ Idol, Melodifestivalen och Robinsson?

Folk är så sjukt känsliga mot folk med bra självförtroende! Asså är inte det bra med självförtroende eller? Det är väl något man ska uppmuntra, jag har en kompis som faktiskt har rikitgt bra självförtroende och då ska folk snacka skit om de " hon skryter så mycket" man skryter inte för att man har bra självförtroende! Sen finns det ju såklart en gräns med hur mycket självförtroende man ska "visa upp" lixom!

Jag har inte alltid världens bästa självförtroende men jag jobbar på det, och så är det nog för många! Men många är nog också rädda för sitt självförtroende, klart man blir om man vet att det snackas skit om de som har de! Jag ger cred till tjejer med bra självförtroende,go girls!

Uppmärksamhet. Haha man kan ju säga att sjukt många är beroende av det. Av att någon ska ägna en extra sekund åt att säga någonting snällt och fint om dig. Många behöver nog bevis på att de är omtyckta, och ja facebook gillningar är ju ett typiskt exempel. Och jag säger inte att jag inte är likadan. Jag är också beroende av uppmärksamhet! Jag tror att alla människor är det, mer eller mindre.

Tänk att du då kan göra någon annan  så glad genom att säga något snällt eller ägna lite extra tid till någon speciell. Det är något jag vill bli bättre på! Att ge andra uppmärksamhet när de gjort något bra eller så. Nu säger jag inte att jag aldrig ger mina vänner uppmärksamhet för det tycker jag att jag gör men man kan nog andrig ge för mycket. För man får ju på något sätt alltid tillbaks vad man ger.